Mitt misslyckade upplägg

Ja i lördags kom sambon hem.  Jag hade planerat hans hemkomst det skulle vara fyrverkeri och allt vad det innebär. Men det fanns sakar som hintade om att min planering kanske inte skulle gå som jag hade tänkt.

På torsdag kväll började första missödet. I december la jag ner piller knaprandet vilkett har lett till att jag inte riktigt har koll på min kropp och när det är dags för mitt månatliga besök. Det var överraskning nr 1. Så jag insåg ganska snart att min lördag med igenbommade fönster och rock his world hängde på en skör tråd.

På fredag tyckte mina vänninor att jag hade varit allt för osocial så de bestämde sig för att överraska mig. Sagt och gjort tjejerna kommer över och vi sitter och gör det tjejer är bäst på, pratar skrattar och har allmänt trevlig med en massa bullar och gott. Lite pyssel klämde jag in där. Men fönstertvättningningen uteblev, blom inköpet glömdes bort och den där fantastiska middagen som skulle förberedas med mig som efterrätt var ett minne blott.

Lördagen var lite stressig, bäddade sängen men fina sängkläder, gjorde ett hjärta med våra initialer på sängen men av röda stenar inga blommer. Blev inget spår från dörren heller för den delen. Var lite kallt så klänningne uteblev och de gula underkläderna blev utbytta till rosa. Blommorna på bordet var det inte heller tal om men golvet var i varje fall nymoppat.

Ok lite sen men jag stressar vidare till centralen, märker att det går en buss precis när jag anländer till arlanda så jag hoppar på den. Kommer fram 10 minuter tidigt. Jag har skrivit Geneve( iställer för Grenoble)  på min lapp och åker till terminal fem. Där står jag som en idiot i över en timme tills jag bestämmer mig för att förstöra överraskningen och ringa för att se om de är på väg varpå min sambo säger, landningen har gått bra vi sitter i taxin in till stan. De kom in på terminal 1. Så han är i taxin hem och jag är på arlanda och väntar på honom, som den lipsill man är under denna tid på månaden så blir jag helt förstörd och bryter ihop och inte bara det han har inga hemnycklar och han får stå fint och vänta tills jag kommer hem. 

Det är bara för mig att hoppa på nästa buss hem igen. Kommer hem sur och besviken på mig själv till en sambo som är helt sönderbränd i ansiktet med såriga läppar… Inga pussar heller kan man få vad mer kan gå fel..

Det var sista gången jag planerar en överraskning.

Måste sluta med att anmärka att min kille är f*cking amazing. Trött är han och en kram får jag och saknad har jag varit. Vi går till affären och handlar och han lagar en brak middag till mig med oxfilé som plåster på såren. Sen sitter vi och äter glass, ostar (dvs han äter inte möglig mat) tittar på Passion of the Christ. Pratar bröllop och myser allmänt. Vid läggdags hade jag glömt bort mitt misslyckade överrasknings försök.