Borde ha lagt mig för länge sen, ska upp kl 07.00. Jag är helt spännd, kan inte slappna av, kan inte äta, tror att jag har gått ner ett par kilo. Jag kommer inte ihåg hur han doftar, minst knappt hans beröring eller hans galna upptåg som driver mig till vanvett. Jag beundrar folk som kan vara borta från sina partners under långa perioder, jag klarar bara några veckor (typ 1 vecka om jag ska vara ärlig) sen är det inte kul längre. Sängen känns tom, jag saknar beröring. Min sambo är så fysisk och man tänker inte på det förrän nu när jag tänker på de små saker han gör, typ kramar om en när man står o diskar, masserar mina föttern är vi ser på tv, håller om mig hela natten när vi sover.
Men snart är han här, jag kan nästan känna smaken, doften, beröringen och värmen. Snart är han hemma hos mig igen, snart får jag se alla hans miner när han pratar, skrattar och är bara allmänt underbar. Snart, snart SNART är han hemma igen… Men snart är inte snart nog, jag vill ha honom här NU
43 timmar kvar.
Godnatt
afrikanskan 
Visst skall man kunna vara borta ifrån varandra en kort period. Det är bara bra att få längta efter varandra lite. 🙂
Du har så rätt, med tanke på att jag har bara haft distansförhållanden innan så borde jag vara van vid det här laget, men icke sa nicke