Måndag kväll

Jag borde vara hemma redan men nej, här sitter jag på kontoret och kämpar på. Min kära man är och hämtar min mors bil i Västerås och jag är mörkrädd och känner att jag kan lika gärna vänta tills han kommer så åker vi hem tillsammans. Vill inte åka hem själv.

Sen drömmer jag så intensivt nu, vi sover båda väldigt konstigt och vaknar på nätterna och bara kan inte sova. Allting är helt enkelt upp o ner i ens tillvaro just nu. Jag antar att det löser sig snart.

Ush vilkett tråkigt inlägg men man kan inte vara rolig jämt.

Hjälp våra ungdomar…. Nästa gång kan det vara ditt barn som råkar illa ut.

Vart är vår värld på väg när näste generation har noll respekt för mänskligheten. En väldigt oroväckande utveckling, jag känner att jag inte vill föda barn i denna värld snart. Vad är det i samhället som har gått så snett att vi tror oss vara övermäktiga. Där barn slutar vara barn och istället blir våldsmän.

Varför våldet?
Allt detta under en natt. Det är ofattbart.

00:00 Fredag
Kungsholmen, Stockholm
16-åriga Riccardo Campogiani misshandlas svårt av flera ungdomar utanför en festlokal på Eiraskolan. Bråket har enligt festdeltagare startat inne i lokalen. Riccardo fick ta emot flera sparkar och slag mot huvudet ute på gatan. Han avled på söndag eftermiddag.

00:30 Lördag
Tyresö, Stockholm
En man född 1983 blir grovt misshandlad när han fick syn på två pojkar i 15–16 årsåldern som försökte stjäla en cykel. Den ena tog upp en gatsten medan den andra hämtade en påk för att sedan ge sig på mannen. Skadorna beskrivs som allvarliga.

01:29 Lördag
Rödeby, Blekinge
En 15-årig pojke dör och en 16-årig pojke skadas sedan en 50-årig man skjutit mot dem med hagelgevär på en gård utanför Rödeby. Enligt polisen har familjen på gården utsatts för trakasserier och hot under en längre period av ungdomarna. När dessa kom till gården under natten måste något ha brustit hos honom.

00:10 Söndag
Åre, Jämtland
En 20-årig man grips utanför ett hotell i Åre misstänkt för försök till dråp. Mannen ska ha knivhuggit en jämnårig man efter att bråk har uppstått. Den skadade mannen kunde dock lämna sjukhuset på söndagen.

01:00 Söndag
Västra Frölunda, Göteborg
En föräldrafri fest i ett villakvarter stormas. När de objudna gästerna inte fick komma in uppstod ett våldsamt bråk. Tiotals 16-17 år gamla pojkar hamnar i slagsmål. En av dem får två knivhugg, en annan misshandlas med slag och sparkar.

04:30 Söndag
Växjö
Två män i 20-årsåldern, enligt uppgift bröder, knivskärs under ett bråk med flera personer vid Bokelundskolan. Bröderna förs till Växjö lasarett och händelsen rubriceras som försök till mord.

(detta är ett utdrag från gruppen

Stoppa det meningslösa ungdomsvåldet!!

på Facebook

Global

Detta är den värld vi lever i idag, ofattbart. Hur långt måste det gå innan någon reagerar. Föräldrar behöver stöd så de vet hur de ska nå fram till sina barn, barn behöver stöd och ledarskap från de vuxna.  Något måste göras det kan inte vara försent redan.

Men mest av allt vi får aldrig glömma, aldrig släppa kontrollen. Vi måste kämpa tillsammans för en mer förstående värld. Vi måste få tillbaka respekten för livet.

Trevlig helg på er alla och ni som är i Stockholm glöm inte manifestationen på Kungsträdgården ikväll. Visa ert stöd på alla de sätt ni kan.

Vad står det i din ring???

Jag kommer ihåg när vi var hos smeden och skulle göra våra ringar. Många funderingar och tankar men en sak vi hade missat var om det skulle stå något i våra ringar eller ej.

Jag blir nyfiken på hur folk tänker när man bestämmer sig för att skriva en text i det smycke som man ska bära “livet ut”.

Min man vaknade en dag o sa:

Oavsett vad som händer mellan oss genom livet så kommer du alltid att vara den första, min bästa vän och jag vet att vi kommer alltid att vara i varandras liv. Med andra ord så kommer vi alltid att ha ett band som aldrig kommer att klippas och orden formade sig själva och blev

“Jag är evigt din”

Ett löfte att alltid finnas där även om man inte längre är man och hustru. Det står våra datum i våra ringar men inga namn. Jag har inte förstått det där med att man skriver partnerns namn i ringen som om man hade flera ringar och var och en hör ihop med en viss person. Jag känske tänker lite fel där men så hade jag o mitt ex namn i våra ringar. Om man tappar den ihop med någon annan så vet man ju vilken som är vems.

Sen tänkte jag på bussen idag, vad händer om man dör? Många ärver sina föräldrars smycken då bryts bandet. Då är det verkligen tills döden skiljer oss åt. Lite tragiskt om man ser det från den synvinkeln. Så jag har min levnadstid på mig att njuta varje dag av innebörden av dessa fantastiska ringar som symboliserar allt jag o min man delar, våra drömm och förhoppningar, våra fantasier och förväntningar.

Ett litet smycke som bär så mycket innebörd.

 

Afrikanskan undrar om detta är genomtänkt

Saken är att jag är jätte mörkrädd. På tisdagar tränar min man så med tanke på vår nuvarande situation så var det bättre om han sov hos en kompis än kom hem igår. Jag tänkte att jag tar en tidigare buss då är det skymning när jag kommer hem och inte så farligt mörkt.

FEL FEL FEL FEL… Att jag inte lärde mig efter mitt senaste försök att åka hem själv. Det är kolsvart ute och har man tittat på så många skräckfilmer som jag då vet man bättre än att gå i skogen ensam när det är mörkt. Men jag tänkte jag kan inte åka taxi varje gång och om jag går riktigt snabbt så blir det inga problem. Vi har gått den vägen så många gånger och det enda djur jag har sett var ju älgen på grannens tomt och detta var på morgonen.

Så med hjärtat i halsgropen och ficklampan i högsta hugg tog jag bestämda steg hem.  Efter en tredje del av vägen började jag bli ängslig och orolig, nu var jag inte lika tuff längre det är bara jag och skogen med allt vad den innebär. Så jag ringer maken som får ge mig kraft i luren samtidigt som jag halv springer hem. När det är halva vägen kvar sker det som inte får ske….. Jag hör något i skogen och vips så hoppar han över vägen och fortsätter springa på andra sidan.

Ni kan nog se bilden framför er. Jag har kommit halvvägs, det är bara jag, mobilen och ficklampan och en stor skog med en massa ljud omkring. Paniken sätter in och jag börjar nu springa helt livrädd för vad mer skogen har att erbjuda. Min man säger att ta det lugnt, dom är vänliga. All vänliga djur blir mindre vänliga om de känner räddsla och i mitt fall SKRÄCK.

Så jag sprang hela den sista vägen hem, tömde inte brevlådan och sprang hela vägen fram till huset, öppnade dörren, larmade av, låste och larmade igen. Satte mig framför mina desperata hemmafruar och märkte att jag satt o skakade.

Nej nästa gång tar jag taxin

Afrikanskan bor fan inte på landet

Jag har kommit på mig själv med säga att jag bor ute på landet… Jag bor egentligen inte på landet, jag bor i Skärgården. De du hahahaha.

Helt ärligt, väcktes imorse av ett läte som jag aldrig hört förut. Det lät som om något höll på att dödas. Hemskt som fan och inte tänkte jag gå ut i mörkret för att ta reda på vad det var kl 05.00 på morgonen. Ni har alla sett skräckfilmen där en tjej hör något i skogen öppnar dörren och ropar.. “anybody there? ” oftast iklädd pyjamas med tofflor, hon tar fram sin ficklampa (om hon ens har det) o går ut mot den mörka skogen och ropar… Varje gång den scenen utspelas så sitter biopubliken och säger GÅ INTE DIT… Sen blir hon jagad och till slut dödad o man tänker varför gick hon ut…

Nej så dum är jag inte. Maken tänkte öppna fönstret men jag sa blankt nej. Dörren är stängd och larmet är på, det är mörkt ute och något låter förskräckligt högt… Jag är tryggast inomhus och tänker inte öppna några fönster eller tända några lampor.

Hoppas bara det inte kommer tillbaka inatt när jag sover hemma ensam.. Då tvingas jag kanske ha katterna i sängen.

Afrikanskan ställer en dum fråga

Jag o min man åker buss varje morgon 30 min till jobbet. O denna bussresa medför en massa funderingar för mig. Så idag kom jag på något som jag behövde svar på och helt ärligt så kunde han inte ge mig ett bra svar så jag måste förlita mig på mina bloggvänner.

Vad är skillnaden på blad och löv?

Afrikanskan om livet på landet.

För exakt en vecka sedan flyttade jag o maken till ett hus på landet. Hur mysigt som helst. Vi behövde flytta för det har varit en del väldigt negativa händelser i vårt liv mitt i allt bröllopskaos. Nu försöker jag fortfarande landa men vi har märkt att jag har nog mått mycket sämre än jag har trott och har fortfarande svårt att sova.

Man märker också vilkett lugn det är när man vaknar, det enda man hör är suset från träden och fåglarnas kvitter. Nu är det lite daskigt ute och så men ändå helt underbart. På morgonpromenaden idag fick jag däremot vara en del av naturens under. Jag blev helt tagen för där på andra sidan på grannens tomt ser jag ryggen på henne. Mäktig och ståtlig står hon o smaskar på gräset. Maken trodde mig först inte men jag var helt säker på min sak. Min första älg ute i det fria. Jag visslade till henne och hon tittade upp, stirrade på mig med sina stora bruna och står helt stilla. Vackra djur måste jag säga. Så jag åkte till jobbet med ett leende på läpparna.

Ikväll ska jag gå ut på ett ställe som jag inte gillar med en person som jag helt ärligt inte kan säga att jag har så mycket gemensamt med… Men vad gör man inte för att behaga sin man.

Önskar alla en fantastisk helg.