Oönskade barn, kan det verkligen vara så enkelt?


Jag såg en debatt igår som handlade om teknikens framfart och alla dessa tester man tar när man gravid för att se om ens barn bär på genetiska sjukdomar, den återkommande är downsyndrom och att man då erbjuds möjligheten att avbryta sin graviditet om barnet bär på dessa anlag. Observera att detta betyder inte att ditt barn kommer att få downsyndrom utan mer informerar dig att ditt barn löper större risk.

Nu är jag under 34 år och då tar inte detta test förutom om jag skulle kräva det själv något som många barnmorskor tycker att man gott kan överväga.

Min man är 36 och jag läste någonstans att om killen är äldre så löper barnet större risk att dra på sig något, det finns många saker man kan oroa sig för.

Maken och jag satte oss ner och diskuterade om vi skulle göra ett test eller inte, som tur var hade vi samma ståndpunkt NEJ. Varför, saken är den att alternativet abort finns inte för oss, ett barn med ett hinder förtjänar att älskas lika mycket som alla andra barn. Visst det är inte optimalt men jag är uppfostrad med att man ska vara glad över det gud ger dig och att allting har en mening. Skulle jag älska mitt barn mindre om det inte hade 10 fingrar, eller om det inte kunde gå eller vara efterbliven… Jag har svårt att sätta mig in i de par som väljer att abryta en graviditet för risken men utan att döma. Vem är jag att döma hur andra gör. Helt ärligt så är jag emot abort i allmänhet. Jag anser att om du blir våldtagen och blir med barn så är det inget snack. Men när det finns så många olika sätt att skydda sig på idag varför tar man inte till sig det istället för att bara köra och hoppas på det bästa.

Hur skulle ni göra om ni väntade barn och fick höra att ert barn bar anlag till ett funktionshinder?

15 thoughts on “Oönskade barn, kan det verkligen vara så enkelt?

    1. Precis min tanke. Jag menar man ställs inför många frågor och när man väl bestämmer sig att detta är vårt barn så kan man sen inte reklamera.

  1. Jag har fått tre barn sen jag var 35 och jag har då inte kollat mig en enda gång…vet hur upprörd jag blev när min kompis väntade sitt sista barn, hon var 34 och krävde att de skulle göra testet…Även fostervattens provet kan ju vara farligt för barnet, det kan framkalla missfall…Jag var med henne på sjukhuset och jag satt där och var helnervös hela tiden och inbillade mig att hon skulle få missfall…jag var jätterädd! jag tyckte mer att hon utsatte barnet för fara än att hon såg till barnets väl…Men det är så olika!

    1. Alla får självklart göra som de vill men om man inte kan testa för alla andra sjukdomar vissa klart värre än DS vad då är det diskriminering.

    1. Inte bara det, tänk om man tar bort ett barn som ändå hade varit fullt friskt och sedan kan man inte bli med barn igen. Vilken hemsk tanke

  2. Jag fick ett barn med en inre missbildning. Hade man upptäckt det bättre vid ultraljudet vecka 15 (för det kan man i detta fall) hade man kunnat förbereda bättre för vårt barns födelse. Nu blev hon akut opererad 2 dagar gammal och mår idag bra. Vid graviditet nr 2 gjordes xtra undersökning för att utesluta samma missbildning.Att göra utökade tester handlar inte bara “liv eller död” utan även förbereda sig och andra (=vården) för att just detta barn ska få en optimal start i livet. Det är ju därför man frivilligt går till MVC, eller hur?*kram*

    1. Nej men om man ser det från det hållet är det en annan femma men nu är det mest down syndrom man snackar om och många tycker i princip att man ska välja att avbryta graviditeten och det är det som är fel. Jag menar visst är det alltid bra att ha alla korten på bordet så man vet att det kommer att bli extra kämpigt men ni skulle aldrig valt bort er dotter eller hur. Skönt att hon bra idag. Kram

  3. hmm för mig beror det på om det finns risk för komplikationer som kan leda till risker för barnet eller mig. Men rent så där så skulle det inte vara aktuellt att ta bort ett barn som kan födas med just DS. Har fyra pojkar alla föda utan ngt test…

    1. Nu väntar jag mitt första och vi har bestämt oss för att lite på ödet. Får se om man har ändrat åsikt om sisådär 6 månader.

  4. Det där med Morbus Down är ju lite samma sak, man kan förbereda sig, träffa andra föräldrar, föreningar etc. Många av dessa barn föds med hjärtmissbildning, så det finns lite att fundera över även om man välkomnar ett barn med handikapp… Hoppas det går bra för er. Men vet du, vad som jag mest fascineras över är att så många barn föds friska!!

    1. Just nu är jag så lycklig över att jag ens kunde bli gravid att jag skiter i resten om jag ska vara ärlig. Försöker ge mitt ofödda barn alla förutsättningar och ta hand om mig själv sen finns det miljoner sjukdomar som kan ändå drabba en missbildningar mm men ett liv är ändå ett liv och ingen prövning är för svår om man gör sitt bästa

  5. Fosterdiagnostiken känns som ett hån för de som lever med handikapp. Skulle de helst ha aborterats?Visst blir det ett annorlunda liv med ett handikappat barn, men det är inte självklart att det behöver bli meningslöst.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s