Blir livet så trist efter barn?


Jag börjar bli lite orolig. Det enda man hör är du kommer att se när bebisen kommer, livet kommer inte bli sig likt, du ska vara glad om du hinner duscha mm. Det är så mycket jobb med ett litet barn, så mycket ansvar. Man glömmer bort sig själv och sin partner och bara bebisen är viktig.

Men helt ärligt har inte detta med hur man är som person att göra? Jag menar, bara för att man blir mamma/pappa så slutar man väl inte vara kvinna/man. Jag kommer att göra mitt bästa för att ge mitt barn allt men jag kommer se till att göra mitt bästa att även ge min man allt. Självklart kommer vårt liv att förändras men att ha barn kan väl inte bara innebära en massa måsten. Det måste gå att f¨en bättre balans än så.

Våra vänner säger att vi inte har förstått hur mycket jobb ett barn innebär. Ja självklart är det mycket jobb, det är en liten människa som är helt beroende av en. Men vad är det som förändras i ens vardag egentligen annat än att man är numer 3 istället för två.

Jag tror att man ska se på detta realistiskt utan att ha en massa konstigheter för sig. Man ska vara beredd för förändringen men även inse att för att förhållandet ska funka så måste man kämpa ännu mer.

Så jag har nu en plan för hur jag ska få detta att inte bli helt galet. Maken och jag har bestämt att vi ska ha en vuxen helg i månaden. Detta har vi pratat med svärföräldrarna om och de ställer upp till 100%. En helg i månaden kommer vi lämna vår lilla bebbe till dom för att få ensam tid. En helg där vi är ensamma och bara kan ge varandra all uppmärksamhet. En helg där jag får känna mig som kvinna, får klä mig sexig utan spyor och bara vara med min man. Jag tror att detta är viktigt för att behålla förhållandet på en bra nivå. Man är inte bara en mamma trots allt man är någons älskarinna, fru och bästa vän. Det får man aldrig glömma.

Om min metod kommer att funka eller ej återstår att se, men om tre månader får vi veta oavsett om vi är redo eller ej.

Hur är det hos er småbarns föräldrar.. Tappar man tiden för varandra, är det bara slit och släng och består sexlivet numer av snabbisar. Försvinner tvåsamheten helt och hållet eller går dett att kombinera dessa två?

10 thoughts on “Blir livet så trist efter barn?

  1. Nej, nej , nej – livet blir inte konstigt, det blir inte mysko, du kan göra det mesta som du kan göra nu. Spotta på dom – släng dom i nällorna (hotta dom i nällorna på vacker skånska!) – de ivriga förståsigpåarna – jag orkar inte med dom – jag har tröttnat….Tvåsamhet och tvåsamhet – man blir ju tre och det är lite svårt det där… säkert väldans olika men det blir kanske inte högsta prioritet – man är “faktiskt” trött som f-n men visst går det att lösa …. tålamod kanske är bra. Lycka till hur som helst!

    1. Ja tvåsamheten försvinner inte bara för att man får barn. Folk får det att verka svårare än vad det är. Man ska väl utgå ifrån sin egen relation istället antar jag. Vi är inte ett sådant par som bara vill spela bingo på helgerna utan vi gör saker. Vi har redan en massa resor planerade med den lilla innan den ens kommit.

  2. I mitt fall var det jobba 8-10 timmar, sedan hem och sköta hushållet, sedan försöka natta lillan – vilket sällan lyckades före 23.00, sedan ta nattvaken ett antal ggr/natt i ett års tid… Jag sov kanske 4-5 timmar /natt och var på benen resten av tiden… Jag körde huvudet i väggen rejält och sedan packade tjejen ihop sina prylar och flyttade! Är man två som lägger ner tid och energi, samt att man planerar – och har turen att få ett barn som sover på nätterna – så är det nog inget som helst problem…/MHz

    1. Oj vad jobbigt det där lät. Maken och jag har en deal, med tanke på att jag kommer gå ner så mycket i lön under min mamma ledighet så kommer jag ta hela marktjänsten. Detta innebär att han ska orka jobba och kan du inte ta nattvakten på vardagar. Det är orimligt när jag är hemma dagarna för att just sköta barnet. Men vi får se hur mycket man orkar. Sen är det viktigt med svärföräldrar som orkar. Min svärmor jobbar deltid och hon ska avlasta mig i början så jag inte bränner ut mig. Om så för att komma några timmar mitt på dagen så jag får sova.

  3. det där med barnfri helg, ser ut att vara en bra start för er. Jag o min sambo träffades för 7 år sen. Jag hade 2 barn sen innan o had ett. Gemensamt har vi en femåring som varit vaken om nätterna i tre år. Tillsammans har vi klarat detta samt renovering av hus i tre år. Nu som först känner vi att vi har tid för varandra o att förhållandet växer sig starkare. Lycka till!!!Man måste ha en positiv inställning. Lyssna ej på alla olyckskorpar

    1. Oj jag blir imponerad. Ja hus renovering är en sådan sak som brukar leda till att förhållanden rasar. Att klara det plus en massa ungar då är det en stark relation.

  4. Jag kan ju inte uttala mig egentligen eftersom jag inte har barn.. Men klart man måste hinna duscha, finns ju massor av mammor som hinner träna bort mamma-kroppen och allt möjligt, då måste man ju hinna duscha och äta också.. Fast sen kanske det beror lite på barnet, om man har ett lugnt barn eller ett riktigt kolik-barn

    1. Ja worst case är ju en bebis med kolik. Det hade min systerson. Han såg verkligen ut att lida, kunde inte sova utan hade bara allmänt ont och led stackarn.

  5. Första barnet tyckte jag inte var några större omställingar-men andra. Det gäller att hjälpas åt och göra livet så enkelt som möjligt. Äta enkel mat (köpa färdigmat eller laga enkel och snabbmat), ha det lättstädat hemma (jag gav bort mina fåglar innan första bebben kom för att slippa alla fjädrar),och be om hjälp om man tur att ha schyssta släktingar som gärna tar hand om bebben då och då (första tiden vill man inte det).Min sambo arbetade heltid när första bebben kom så han tog inte nätterna. Jag och bebisen satt i bäddsoffan på nätterna, jag glodde på olika deckare och bebben åt och åt från mjölkbaren.På dagen sov vi båda två mkt och jag åt frukt,fil, soppa och färska grönsaker ( jag lagade inte mat och slapp disk) eller så gick jag och bebben på restaurang ibland med en väninna.Vi var ute på makliga promenader med hunden (som jag lärde att kissa på tidningar på balkongen) så jag slapp ha den stressen.Jag tyckte det var trevligt. Det där med att duscha var inget problem, jag badade med bebben varje kväll hur mysigt som helst.Jag tyckte det var en skön tid.När sambon kom hem lagade han mat och diskade. Mamma handlade till oss på helgerna och hjälpte till med att rasta hunden.De flesta, också mor och farföräldrar jobbar ju heltid så den hjälpen har man ju inte alltid.Men när bebbe nummer två kom blev det svårare, för då var det två små som behövde uppmarksamhet, när den ena sov var den andra vaken.Jag önskar att vi väntat minst 4-5 år med nummer två.

    1. Oj oj oj… Det där lät jobbigt rakt igenom… Hoppas jag inte får det så stressigt. Först ska jag överleva nr 1 innan jag kan tänka på nr två.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s