Ännu ett sådant tabu ämne. Inget man så gärna pratar om förutom i min vänskapskrets. När är man redo, funkar det, vågar man och sen kan man bli upphetsad av att bli smekt på brösten där ens bebis suger 90 % av dagen?
En av makens vänner slängde ur sig en avskräckande kommentar innan prinsessan kom, detta var efter det att jag berättade för honom att kejsarsnitt var inget alternativ för mig hon skulle komma ut naturlig väg, hans smart kommentar var….
Hm jaha du kommer gå sönder i slamsor och bli helt sladdrig söderut. Lycka till med sexlivet efter det.
TACK för den ditt jävla svin. Ursäkta mig men jag blir lika förbannad varje gång jag tänker på den kommentaren ( som kom 3 dagar innan jag fick barn). Detta utan någon belägg, hans tjej födde deras 5,5kg bebis med snitt. Så killen visste inte vad han snackade om utan ville bara vara elak.
Hursomhelst måste jag säga att det är inte lätt att få till det på en gång o muskelaturen drar ihop sig så pass att man är som en oskuld igen. Helt sjukt och jag är redan sugen på baby nr 2. Innan det måste jag se till att kunna få till det.
Har pratat med lite vänner där det är väldigt olika med när man försökt ha sex, vissa väntade upp till 6 månader o när det väl vart dags så har det inte varit det lättaste.
En av mina väninnor sa att under 6 månader var det till o med obekvämt med sex, det gjorde ont o var inte skönt (ursäkta mig men är det inte skönt så ska man inte ha sex för sakens skull då kan man ta död på passionen)……
En annan sa att hon hade ingen känsel första gångerna.
Mitt dilemma är lite annorlunda hur slår man av mammarollen o sätter på älskarinnarollen?