Vad är meningen med livet?


Är det någon som vet?

Sen jag fick barn har jag märkt en smygande känsla som jag inte vill befatta mig med egentligen men den fråga ploppar upp hela tiden. Jag har fått kraftiga existens problem och allt känns så litet o meningslöst nu när hon är här. Hon känns övermäktig och jag vet inte om jag kan greppa allting.

Satt o tittade på bilder från bröllopet, livet innan och allt däremellan och det känns som att jag lever i en bubbla. Nu är jag livrädd för att den ska spricka. Denna lilla tjej som har fötts till denna värld med så mycket skit för tillfället känns inte som världen är värdig alla dessa barn som kommer ovetandes om vad generationerna innan har orsakat. Känns ibland som om vi sitter på en tickande bomb som kommer att explodera närsom. Ryssland vill bomba alla, USAs ekonomi kollapsar nu som ett korthus, Sverige vill avlyssna sina medborgare och som inte det var nog så har vi alla naturkatastrofer mm.

Är det någon mer än jag som får existensproblem ibland och man vill bara skrika men man vet inte vart man ska ta vägen riktigt?

12 thoughts on “Vad är meningen med livet?

  1. Tack för din kommentar på min andra blogg om mina “toalett-besvär”. :-)Helt säkert är de, INTE meningen med livet i alla fall. Ändå tvingas man hantera dem.Jag kommer ihåg hur det kändes när barnen var nyfödda och man hade en väldigt tydlig och konkret mening med det “lilla livet”. Där fanns det ingen tvekan om vad som skulle göras.Att gå från ett fritt liv utan barn, till ett mycket låst liv, med en liten baby är en gigantisk omställning på flera sätt. Både vardagen och perspektiven på livet blir annorlunda.Att hitta meningen och lyckan i det lilla livet är enklare och mer greppbart, än i det stora. Klarar man av att uppfylla sina behov och förväntningar där är chansen till lycka större.Ska man ta på sig alla framtidens problem redan idag blir livet alltför tungt, samtidigt som det naturligtvis är fullt naturligt att fundera.Ibland gör jag själv, som du skriver, att skrika för att jag inte vet vart jag ska ta vägen med mitt liv. När jag lyckas fokusera på vardagen och hantera den så bra som möjligt mår jag bättre och känner mig nöjdare med livet.Lycka till! 🙂

    1. Det är sant det du säger i att man ska inte tänka för mycket på framtiden och försöka leva i nuet men nog är det inte det lättaste alla gånger när känslan blir övermäktig. Man vill så mycket men klarar ibland inte ens hälften och då sätter man för stor press på sig själv.

  2. Kanske är meningen att vi ska lämna spår på något sätt. Det kan ju ske på olika sätt. De tankar vi förmedlar, de gärningar vi gör osv.Allt fortplantar ju sig i led framöver och förhoppningsvis kan vi all bidraga med vår lilla insats.Eller så är meningen bara den att vi ständigt ska söka efter den men aldrig kommer att finna för den kan bara ses i backspegeln/guncai

    1. Det är tänkbart, men känns inte livet genast mer meningslöst om man föds till denna jord bara för att man ska finnas här en begränsad tid som avslutas med döden. Jag menar det känns som att vi sätt på denna jord av en anledning frågan är vilken.

  3. Jag förstår dig verkligen!Som du säger, man sitter här och liksom väntar på att världen ska totalkollapsa. Eller att ett 3e världskrig ska bryta ut.. och då undrar man hur världen ska överleva?Och ja.. stackars alla oskyldiga, och oförstörda barn som ska födas till denna “onda” värld. Man får försöka se positiva saker, och tänka på att det måste finnas någon typ av mening med att vi ska föröka oss och försöka ta hand om vår jord.

  4. “Det är ett sorgearbete att leva.Om man inte förstår detblir man aldrig glad”. /kristina lugn..tycker det verkar stämma ganska bra.sköt om er!/moi

  5. Jag känner igen de där tankegångarna.Jag kunde känna mej väldigt liten och ibland undra vad jag hade gett mej in på när jag skaffade barn. Det var när min dotter var upp till 6-8 månader ungefär. Men ändå struntade jag fullständigt i omvärlden, världsproblemen och andras business. Hon fick gå före ALLT annat.Det var bara jag och min bebbe. Hennes pappa fanns inte med i bilden. När de där tankarna försvann och jag insåg att jag skulle leva för dagen, inte ha en massa hypoteser om en möjlig och hemsk framtid: Då öppnade sej liksom en ny värld för mej och jag var så nära bebben jag bara kunde under hennes första 14 månader, tills hon började på dagis och jag jobbade 75%.Världsläget har alltid varit skakigt och så vitt man vet har det aldrig varit fred samtidigt i alla länder på jorden någon enda gång i världshistorien.Vi kan ändå vara glada att vi lever i Sverige, trots allt.Försök bortse från såna tankar och koncentrera dej bara på NUET och på ditt barn. Då blir du garanterat lugnare i sinnet och för också över de känslorna till ditt barn, som också blir lugnt och känner trygghet.//Ha en fin torsdag.

    1. Jag försöker tro mig men ibland så sitter man där och tittar omkring sig o då sätter tanke verksamheten igång o helt plötsligt så är man där…Men jag ska kämpa o leva i nuet. Tror annars att risken är större för att man ska bli deprimerad.

  6. Måste bara säga att jag gillar verkligen din blogg.. brukar inte läsa blogg men denna fastnade jag för. Kanske för att vi har samma bakgrund och den är inspirerande. Ha det bra!!!

    1. Vad kul, tack snälla. Ibland undrar man var alla ens likar är någonstans, känns skönt att veta att vi är fler som har samma tankar och funderingar om livet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s