Monthly Archives: November 2012

Saknaden

Just nu håller jag på att gå under. Saknar min man och barnen så sjukt mycket. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill att deras resa ska avslutas så familjen kan vara hel igen… Skit också. Men det är inte långt kvar nu. SNART SNART är de hemma.

 

Google

Fick reda på att en av mina kollegor är en gammal rock artist idag. Coolt tänkte jag så jag googlade på honom för att se vad jag kunde finna.

Förstå min chock när jag hittade denna bild på mig ifrån i somras när vi var på Hotel Js ett års jubeliums mingel..

Bild

Som alltid jobbar jag alltid ensam i männens värld.. Ack den som ger sig.

Just nu sitter min prinsessa på flyget  till Thailand med sin pappa och ska vara borta i nästan två veckor. Jag och prinsen får vara hemma själva. Hur ska jag klara av detta nu att inte se henne varje dag.

Bild

Mammas prinsessa

ZUMBA FITNESS

I fredags var jag och min partner in Crime L på ett Zumba event på Clarion vid Skanstull…

Det började lite chockartad och det tog en stund innan man hängde med men sen var man inne i det och då var det fullfart medvetslös. Fy fan vad roligt vi hade.

L har nu förstått min kärlek till denna träningsform och hon hänger nog med igen. Men i fredags var hon slutkörd.

Image

Efter klassen var jag tvungen att passa på och bli fotograferad med Mr Zumba himself Pedro Camacho

Image

Visst inte att man kunde svettas så mycket men FAAAAAN vad roligt det var.

På lördagen var prinsessan och jag på teater

Image

Vi såg på Kenta och Barbie dockorna. Varför går man inte oftare på teater. Det undrar jag verkligen över.

Lördagen fortsatte i samma tema med ett besök på Friends Arena och Ladies Night. Årets upplaga var minst lika fantastisk som året innan. Vilken föreställning och jag kan ärligt säga att jag är kär Magnus Uggla. Vilken entertainer. Hela arenan lyfte när han kom upp på scen. Love him.

Image

Jag kommer garanterat gå nästa år igen. Hoppas bara de flyttar tillbaka till Globen för Friends Arena var lite för stort.

Nu dags att göra måndag

 

Vad är det som driver dig?

Jag kan inte låta bli att förundras över hur människan fungerar. Jag menar. Fler i min omgivning gnäller över att de inte trivs på sitt jobb, med sitt utseende, med sitt liv och de val de har gjort…. Då måste man backa bandet och stanna upp och tänka efter. Om man är sååå missnöjd med sin tillvaro, varför gör man inget åt saken? Varför försöker man inte. Sen vet jag att om man är uppvuxen under vissa förutsättningar så kan man låsa sig och inte hitta vägar att gå… Men vad fan.. Jag är född i ett fattigt afrika, av en kvinna som fick barn alldeles för tidigt. Hon kämpade sig igenom en helvetes massa skit och här är jag nu. Hon hade hand om den första delen av mitt liv, vissa saker var super andra var skit men oavsett så vet jag att hon kämpade med livet för att jag skulle kunna sitta här idag men de valmöjligheter jag har. En mor är något stort glöm inte det. Mer än så, du bestämmer över din framtid. Ska den vara ljus eller mörk? Ska drömmarna slå in eller inte. It’s all up to you.

Men ska jag då sitta och beklaga mig över livet eller ska jag ta tag i det och bestämma själv hur min framtid ska vara… Jag väljer det senare. Klaga är inte min starka sida. Jag agerar. Om jag inte trivs på mitt jobb då byter jag, om jag inte gillar min kropp då tränar jag,