1985 kom jag till Sverige. Ett helt nytt land med ett folk som inte såg ut som något jag hade sett innan. Vi placerades snart i Västerås och jag började på St:Getruds grundskola i ettan. Som det enda afrikanska barnet i skolan var barnens ögon fulla av nyfikenhet. Jag pratade engelska också, kan det bli mer exotiskt. För att krydda det exotiska lite extra valde min mamma att göra sådanna frisyrer som alla afrikanska mammor gör med flätor som står rakt upp i alla världens storlekar. Inga konstigheter.
(lånad bild)
Snart förvandlades dom nyfikna blickarna till något annat. De blev mer dömande, vilken platt näsa du har, du har inget näsben, vad brun du är, varför är dina handflator vita, vilken stor mun du har.
Som liten i en värld där alla har har spetsiga näsor, små läppar, ett hår som ligger platt med allt vad det innebär. Så började min värld sakta ändras. Jag minns i yngre tonåren hur jag stod framför en spegel varje natt med en kokhet handduk och pressade ihop min näsa så den skulle bli mindre. Jag pressade allt vad det gick och fick ett rött streck rakt över näsan. Jag gick med sammanbitna läppar för att de skulle uppfattas som mindre än vad de var. Allt för att jag trodde att det skulle hjälpa mig passa in i ett fack av acceptans.
Idag är jag lika brun som jag var då, min handflator är fortfarande vita, mitt näsben saknas även den fortfarande och mina läppar är fortfarande fylliga. Skillnaden är idag känner jag mig vacker och jag skiter fullständigt vilka som håller med. I love me.
![IMG_7771[1]](https://afrikanskan.files.wordpress.com/2015/07/img_77711.jpg?w=269&h=354)
Men vad har hänt med min omgivning, mina gamla plågoandar. En del av dom ser inte ut som de gjorde förr. Vad har hänt med idealet.
Jo är inte livet komiskt ändå. För nu så ska man trycka så mycket skit i läpparna att man tappar alla funktion i sina läppar.. Vet vi vad detta får för konsekvenser när man kommer till ålderns höst?? Nej för man vill vara snygg här och nu. Men hur snyggt är det egentligen? Har än idag inte träffat en kille som tycker att det är fint med dessa överstora läppar för det ser inte naturligt ut ändå är det så många tjejer som gör detta. Helt ärligt varför varför varför. I min närmaste omgivning har jag minst en handfull tjejer som har förstorat läppar, bröst, fixat näsor mm… Detta är tjejer som jag växte upp och tyckte att de var det vackraste som vandrat på denna jord. Just dom tjejerna är de som har modifierat sina ansikten.
(lånad bild)
Denna tjej tror jag var vacker innan. Men av någon anledning (läs media ideal) valde hon att ändra sitt utseende till detta. VARFÖR?? I Stockholm är det som många tjejer som väljer just detta utseende.
Men i slutändan får var och en ta konsekvenserna för sina handlingar. Jag är bara rädd för att vi tar livet för givet, vi trycker i oss en massa skit utan att se det långa loppet med alla risker det kan innebära för oss. Vi tjejer måste vara enade. Vi måste stötta och bygga upp varandra. Oftast är det en som börjar och ganska snart är det ett gäng kopior som går omkring. För när det normaliseras att man ska ha super mega långa fransar, stora tuttar, en mun som sticker utanför ansiktet så långt att den får en egen adress mm mm. Ja vart går gränsen. 16 åringar som får nya tuttar i present, när jag var 16 hade jag en B-Cupa idag är jag 37 och med livets olika stadier har jag en F med ryggbesvär. När ska vi lära våra döttrar att stå framför spegeln och vara stolta över det de ser. Min sjuåring får inte ens sminka sig ännu.
Så tjejer, ta av er masken, ställ er framför spegeln så som ni skapades och lär er att älska hon som står där på andra sidan. Hon är fantastik, hon är unik, hon tillför en nyans till denna tråkiga värld mer än så hon är DU. Älska dig själv så som du förtjänar så gör omgivningen detsamma.
Kramar