Jag är mer än min hudfärg.


För några veckor sedan blev jag inbjuden att vara med i en FB grupp för “people of colour”.. Vad gruppen heter är ointressant men hursomhelst tänkte jag coolt, samhörighet och andra som tänker som en själv. Här kan jag lära mig saker och bli ännu bättre på att hantera saker som ibland händer som inte alltid är positiva. Men det räckta men en vecka i denna specifika grupp innan jag kännde mig förvirrad, sårad och utanför. Det var vi och dom. För att upphöja min egen “ras” så var man tvungen att tala nedlåtande om andra och just detta att man talade raser hit, the black race mm.. Jag är inte sådan. Så jag satt där och lästa inlägga efter inlägg och insåg ganska snart att jag kännde mig lika främmande där som jag kan känna mig ibland i den verklighet jag lever. Jag delar inte detta hat, jag förstår inte logiken att bo i ett sk vitt land och tycka att det är konstigt att de finner en exotisk för man är faktiskt inte härifrån och man ser annorlunda ut, samma sak om man är i ett afrikanskt land så ser de annorlunda på människor som ser annorlunda ut. Detta betyder inte att man ska bli sämre behandlad för det men jag ser inte mig själv som svensk. Däremot är jag integrerad, jag är medborjare av detta land, detta land som tog emot min familj för många år sen när vi flydde från krig och tortyr, detta land som tog emot oss med öppna armar, gav oss bostad och trygghet. Idag vet jag inte vem som hotar min trygghet. Jag känner mig utsatt för att jag inte vill upp till kamp, jag får höra att jag sviker min “ras” för att jag inte delar värderingar eller den världstolkning som finns. Att jag inte vill välja vänner och bekanta utifrån deras hudfärg utan vill välja utifrån den person de är, att min barn är blandade är en skam. Jag skäms över utvecklingen och det hat som nu växer överallt. Denna grupp skulle stå för gemenskap men i min värld så gör den motsatsen. Någon sa att omvänd rasism finns inte då den vita rasen inte fått utstå slaveri mm. Så då ska vi skapa en annan version av hat för att rättfärdiga detta vidriga beteende. Dessutom levde inte jag under slaveriet och ingen i min släkt heller men jag ska hata av princip?

Detta är jag, en människa med olika nyanser, jag kan vara glad, ledsen, kaxig, ödmjuk och mycket därtill. Jag har sett saker ett barn aldrig ska behöva se eller utstå, jag har varit i helvetet men tagit mig (observera mig ) upp ur askan och skapat en egen bit himmel. Jag har blivit sårad, kränkt, hotad, hatad, älskad, dyrkad och allt däremellan av folk med olika ursprung. Jag vägrar bli satt i ett fack då jag vet bättre och sätter själv inte andra i fack. Jag är brun, jag är stolt och jag kommer att utträtta storkverk och ingen ska sätta sig på mig oavsett anledning. Min hudfärg bär jag stolt varje dag men den definerar inte mig eller mina tankar, den är ingen ursäkt  eller ett verktyg och den är ej heller ett hinder för min väg för att jag väljer att det är så. Man kan se världen genom hatarna men jag väljer att se världen genom de som lyfter och uppskattar mig för den jag är. Så ingen ska komma hit och säga ett skit bara för att vi råkar dela samma hudfärg. Jag är så mycket mer.

Människan är av natur något som flyr det som annorlunda. Så är det. Frågan är vill man tillhöra pöbeln eller är man bättre. Jag vill vara bättre och ska kämpa för att fortsätta vara det. Happy monday people

1 thought on “Jag är mer än min hudfärg.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s