Det här med missfall.


Så fler utav mina vänner har fått missfall. Jag har tänkt gud vad tråkigt men detta kommer ni över så försöker ni igen. Man försöker stötta och finnas där men en sak är säker man vet inte hur det är förrän man själv är där. Många berättar inte ens om att de har fått missfall. Det är så många jobbiga känslor att man vill hålla det inom sig själv och inte dela sin smärta. Jag tycker att man ska dela alla dela i sitt liv, båda positiva och negativa för att ens omgivning ska få ens alla nyanser.

Nu var det i varje fall min tur. 6 veckor gammalt blev det lilla fostret innan kroppen kände att det inte var livsdugligt och försköt det. O jag vet allt det logiska, jag vet statistiken och även om man har hela tiden sagt till sig att man inte ska ropa hej förrän man är över ån så sitter man där med det där som det inte står något om känslan av att luften har gått ur en. En tomhet som är svår att förklara, en sorg och förtvivlan. BAJS

Vilken ångest.

Så tankarna flödar, när vi fick vårt plus så tänkte jag en massa tankar. Vill jag detta, är det rätt timing och vill vi verkligen ha fler. Nu när det inte blir så vet jag att jag verkligen ville detta mer än något annat.

Mitt i allt detta kaos, vi planerar flytt, bolagssammanslagning, ändrade arbetsuppgifter så kanske det ändå det bästa att inte ha en liten som växer i ens kaotiska kropp för tillfället. Allt sker av en anledning och då ska man inte grotta ner sig i förtvivlan utan använda det positiva man har i livet för att ta sig upp igen.

Jag är så enormt tacksam till min vackra underbara make som hittar nya sätt att överträffa mina förväntningar. Den enorma kärlek och trygghet han har gett mig dessa mörka dagar är inte från denna planet. Efter 9 år tillsammans så hittar han nya sätt att lyfta mig när jag är som svagast och påminna mig om varför jag valde ett liv med just honom.

Ett missfall är inte roligt för någon men det är klart mycket lättare att hantera när man har sådan fantastisk stöttning. Det var några få som visste om det som väntade oss och det är de som har varit mitt stora stöd nu. Visste inte att jag skulle bli så ledsen och tagen av detta som jag ändå har blivit.

Det finns känslor hos en som man inte har en aning om att man besitter. Men vi håller tummarna för framtiden. Fram tills dess så kommer jag att leva i nuet och njuta av det jag har.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s