Monthly Archives: August 2015

Den där härliga rasismen bland vakter

IMG_8521[1]I fredags var jag ute med min några väninnor. Vi åt middag först på Brillo. Inga konstigheter. Sedan gick vi vidare till ett par andra ställen innan vi skulle bege oss till Rose  för att möta upp min make som hade bokat drinkbord för hela sällskapet han hade på sin företagstillställning. Han ringer mig och ber mig gå före till Rose och rodda med bordet så att beställningen står framme när alla kommer då de var lite sena…

Det är här det börjar. Jag kommer fram till kön, inga konstigheter. Det står två vakter där, en kort rund rakad svensk kille och en skäggig utländsk kille. Den utländska killen tittar på mig, viskar till sin svenska kollega lagom högt så jag hör, hon kommer inte in här…. WTF. Obs jag har vid det här laget inte sagt ett ord, jag är helt nykter då vi var värdar för detta bord. Väntar en stund och den svenska killen börjar fråga runt alla som står där om de står på listan. Hoppar först över mig varpå efter ett par försök att påkalla hans uppmärksamhet jag säger till honom att vi har ett bord där inne… Håll i hatten, nu stannar han upp. Tittar förvånat på mig och sedan frågar mig under vilkett namn.

Jag säger namnet, observera jag har en mailad bekräftelse på detta. Han går o kollar med tjejen som har hand om reservationen, hon tittar ut, får ögonkontakt med mig och sedan helt iskallt säger nej hon får inte komma in. Han återkommer och säger till mig,

“ni har inget bord här, den bokningen blev nekad”. (jag tänker URSÄKTA MIG)…Ja så du kan gå.

Fine jag är inte den som står i dörren o tjafsar, snälla jag är bättre än så. Jag ställer mig vid sidan och inväntar min make med alla gäster som kommer efter 5 minuter. De möter upp mig, min make går fram till SAMMMA vakt. Säger sitt namn och att han har en bokning… HÖR O HÄPNA. Välkommen får han som svar, dröj lite så ska vi fixa med ditt bord. Det är ungefär då jag kommer fram och säger skojjar du med mig… Vid det här laget har alla våra gäster hört vad som hänt. Min make får ett utbrott (ingen förnedrar hans fru ostraffat), hon som är ansvarig för bokningarna springer in som den fega lilla råttan hon är och gömmer sig. Vakten tappar ansikte för nu inser han vad han gjort och vet inte vart han ska ta vägen, samtliga i sällskapet säger både det ena och det andra, jag var den enda afrikanen i gänget. Alla blev stumma de trodde inte att detta sker… OPEN your eyes, att vara mörk i denna stan är inte alltid så jäkla positivt.  Denna går inte att förklara bort, den går inte heller att förneka. Den var in your face punkt slut. Jag hörde, jag såg och jag kände.

Att döma någon utifrån deras hudfärg utan att ha en aning om vilka de är kan kosta en dyrt, nästa gång kan det vara denna person som sitter med nyckeln till en lösning i ditt liv. KARMA is a bitch, man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Döm aldrig en person oavsett utan att ha gett dem en ärlig chans först.

Det jag påmindes om i helgen var dock att min man, våra kunder, våra vänner, och alla bekanta, ingen kommer någonsin stå och titta på när någon försöker förnedra mig eller få mig att känna mig mindre värd. 10 personer stod bakom mig och det var en självklarthet för dom att säga ifrån för mig och gå vid min sida.

Samtidigt som jag blev ledsen över hur jag blev behandlad så kände jag mig så enormt stolt över de jag hade med mig. Det värsta av allt, det är när en utlänning står i dörren på en nattklubb och tror att  han kan förnedra andra för han har någon sk makt över om man har en bra kväll eller inte.

I am a proud black woman…. Mig stampar man inte på.Om det bästa du kan uppnå i livet är att stå dörren på en nattklubb och behandla dina medmänniskor som skit ja då är du inte värd ett piss.

Min natt blev inte förstörd. Vi hade en fantastisk kväll på andra ställen ändå.

Over and out.

Vad är ett människoliv värt idag

Denna fråga får tydligen olika svar beroende på vem man frågar. Jag har sådan ångest över hur världen har utvecklats. Det känns som om jordklotet är indelat i 4 delar idag,

Del 1 är rikt och lever i överflöd, det värsta som kan hända i denna del av världen är att man inte har den senaste telefonen, om börsen går upp eller ner, har man missat den senaste festen, vad händer i skvallerpressen, hämtar och lämnar barnen o dagen kan förstöras av en nagel som är bruten.. .BU  fucking HU Drömmarna är denna värld är att köpa större bostad, senaste bilen, den där fantastiska resan o mer därtill. Mer än så, man vill inte så gärna ha fattigdomen för nära inpå det förstör ens image.

Del 2 är fattigt, de har alltid varit fattiga, vissa är födda kastlösa och vet inget annat. Man lever med naturen, rinnande vatten är årets höjdpunkt, man har samma trasor år ut och år in, man har ett par skor tills de har gått sönder tusen gånger om men man gläds åt det lilla. Drömmen är att kanske kunna utbilda ett av sina barn, att kanske kunna gifta bort ett barn, eller bara att få ett mål mat om dagen. Men man ler och finner glädje i det lilla. Man lever.

Del 3 man levde ett enkelt liv men har fått lämna allt och nu lever i limbo. Man är på flykt. Man lever ständigt under hot, man har inget hem kvar, ingen trygghet och ibland ingen familj. Man har förlorat sitt land, sin identitet och egen värde. Man springer mot intet men man springer för man hoppas att man ska finna livet på andra sidan. Ett liv som är bättre än det man tvingats ifrån. Man har blivit en flykting.

Del 4 är den del som nu växer, det är den delen där man har en ideologi som man har bestämt att den ska gälla, de som inte följer den jagas som vilddjur, man slaktar utan förbehåll, man MÖRDAR utan samvete. Men rättfärdigar sina vidriga handlingar med vision om att man är mitt i byggandet av något bättre. Historien har inte lärt oss något. Detta har hänt förr, det händer nu och det kommer att hända igen. Vi lär oss aldrig. Människan är sin värsta fiende och alla har en liten del onska i sig. Pressar man någon tillräckligt så kan vilken grupp av människor som helst bli en mobb. Terrorister är det nya ordet och ungdomar flockar utan att förstår innebörden. Värst är när det är ungdomar som lever i del 1 under förhållanden som del 3. Då blir det farligt.

Alla kan hamna i del 3 om del 4 kommer för nära. ALLA. Det värsta är att del 3 kan bli del 4 om de lever under ständig hot tillräckligt länge. “sometime the hunted becomes the hunter”

När man läser om vad som händer runt i världen idag och sen går man hem och inte kan känna medkänsla av det, då ska man stanna upp. Vi lever i en falsk trygghet, man tror att det är den där utlänningen som hotar mig men det stämmer inte alla gånger. Det är den där galningen som hotar dig och var galningen kommer ifrån är inte relevant han blir inte mindre galen för det. Problemet idag är att vi bryr oss mindre om vi inte kan identifiera oss med offren. Man bläddrar vidare i sin tidning som om deras liv inte var meningsfullt.

Idag lider jag med alla dom som satt instängda i en bil och sakta dog, alla som har kämpat sig fram till en kust, hoppat på en båt för att sedan slukas av vågorna, alla de som har fått fly från sina hem, sett sina familjer våldtas och mördas. Alla som har upplevt terror, hot, ja all slags otrygghet. Deras liv betyder något, mitt live betyder något och det gör även ditt.

Vi är alla invånare på denna planet, vi har alla ett ansvar. Om jag ser till att du är trygg så ser du till att jag är trygg. Genom att stänga våra dörrar och inte lära oss av varandra så kommer hat att frodas, och den som är desperat kan lika gärna bli ett dödligt hot. Genom att erbjuda trygghet så skapar vi en trygg värld. I en trygg värld får inte galningen gehör, i en trygg värld kan inte fanatikern få följare, är man en del av ett gemenskap så blir man lojal och då stannar man hos dem som håller en om ryggen.

Med detta sagt så ska jag rensa mitt schema och se hur jag kan integrera mitt liv med att göra min del för att hjälpa till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Kan vara så enkelt som att hjälpa till med lexor en dag i veckan, vara kontakt person till en familj i nöd. Spelar egentligen ingen roll bara man gör något. Det finns så många just nu som är nära oss som inte mår så bra, allt i från barn till våra äldsta. Vi måste bry oss, vi måste vilja hjälpa till.

Varje liv har ett värde, oavsett vartifrån det kommer och hur det kom it. Var rädd om er och varandra därute.

Firandet av min fina make

Igår fyllde maken år. O jag brukar planera stort med vi har så mycket överallt hela tiden att jag hann inte göra det helt enkelt. Men på morgonen firades han med frukost på sängen och paket från barnen. De hade gjort super fina armband till honom som han hade på sig hela dagen.

IMG_8504[1]

På kvällen var vi på restaurang Waipo och åt en 8 rätters avsmakningsmeny… Gud vad gott det var. När man älskar att äta mat som jag gör så blir man ju extra lycklig när man får äta mycket mat.

IMG_6877[1]IMG_6908[1]IMG_6895[1]

Det var roligt att få bjuda ut mannen för en gångs skull. Han ställer upp och roddar och finns mm mm. Listan kan göras hur lång som helst. Men mer än så är han verkligen mer än mina vildaste fantasier och varje dag i vått och torrt så hittar han nya sätt att berika vårt liv. Så jag passade på att skämma bort honom extra mycket denna födelsedag.

Stress

Just nu är jag i en period där jag känner att det händer så mycket överallt att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig. Min kropp börjar nu markera att den nivån jag har på stress inte är ok. Mitt i sommaren blir JAG helt plötsligt förskyld, febrig, ingen aptit ja listan kan göras lång. Denna sommar har vi varit hemma hela sommaren, försökt landa, försökt samla tankar och idéer och försökt komma tillbaka.

Men just nu är jag i obalanans. Jag måste hitta ett litet vrå för mina tankar, mina rädslor, mina förväntningar och mina förhoppningar. Jag måste hitta en plats att landa, omgruppera och bara vara. Utanpå ska livet rulla som vanligt, jobbet ska fungera, familjen ska rulla och jag måst hålla huvudet högt. Hela tiden är det beslut som ska fattas, tankar frodas,  funderingar och allt däremellan, men jag ska ändå hålla humöret uppe, finnas tillgänglig för familjen, vara på tårna på jobbet. Hela tiden, alltid närvarande samtidigt som jag känner att jag drunknar inom mig, fumlar, tappar greppet. Hinner inte med, paniken växer….

IMG_8486[1]

Under ett polerat yttre vet ingen vad som verkligen är.

Richmond Design Fashion show

I lördags fick jag äran att tillsammans med min kusin närvara på Richmond Design modevisning. Här visades årets kollektion av underbara kreationer i spets under vackra toner från Glady del Pilar som sjöng diamonds are forever. Båten Motala Express kunde inte ha varit en bättre location. Vädergudarna levererade och spänningen var total.

Temat var James Bond och i inbjudan stod det smoking och cocktailklänning. Perfekt tänkte jag.

Väl vid dörren möttes man av en välkomstdrink och därefter fick man mingla med otroligt trevliga personer.

Värdar för tillställningen var designern i egen hög person Olof Norgren och eventet sköttes av fantastiska Carol Cooperdsc_0526 dsc_02641 dsc_02851dsc_02741 (bilder lånade av Cava Media )

För att börja tillställning fick vi se ett fantastiskst uppträdande av Go Loca Events

11222460_10154127358908989_6152152187752836346_n11870745_10154127359028989_827431231017613863_n 11891248_10154127358958989_1014492824986255755_n

Därefter blev det spets spets och åter spets när Richmond Design visade sin senaste kollektion.

11903972_10154127358553989_211550124818562955_n11828632_10154127357508989_3665827984321165115_n 11855870_10154127357483989_9191771227524686768_n 11863367_10154127358233989_5704480191278536046_n 11866242_10154127357848989_9186096174008914314_n 11870655_10154127357798989_3181279782320466746_n     11902381_10154127357213989_8824180368050586252_n 11903972_10154127358553989_211550124818562955_n 11907141_10154127357698989_350101692486478365_n 11850622_10154127327803989_4482871070751597811_o 11870686_10154127189278989_6879822050640402970_n

Stort tack till Olof Nordgren från Richmond Design och Carol Cooper för ett fantastiskt event.

Äntligen tillbaka

Efter en lång ledighet är jag nu åter på jobbet. Barnen har bytt skola och förskola och inskolningen har gått över förväntan. I måndags började prinsessan i ettan. ETTAN…. Förstår inte vart tiden tog vägen. Då var det på dagen exakt 6 år sedan hon började förskolan. Vad tiden går fort och jag tittar på våra barn med förundran. När fick jag dessa fantastiska individer? Jag känner mig inte som en mamma riktigt eller jag vet inte hur en mamma ska känna sig för den delen. Blir bara så överväldigad av allt ansvar och kärlek ibland. Att mina handlingar reflekteras direkt i mina barn så det får en att stannan upp och tänka en gång till innan man gör eller agerar på något sätt.

IMG_8051[1]

Det är verkligen en ära att få vara deras mamma och jag är så tacksam för varje minut jag får. Dessa två är som skräddarsydda för vår familjs dynamik. De hänger på, utmanar, bekräftar, ställer upp, bråkar och allt annat däremellan. Min man jobbar jämt och jag med för den delen men på något sätt hinner vi med det där som faktiskt betyder något, middagrana, lyssna på dagen som varit, trösta, torka ledsna tårar, syskonbråken och kojbyggandet. För att inte tala om alla kalas som ska besökas. Livet som föräldrar kräver kurs i projektledning idag.

Efter en sommar med 100% fokus på barnen är så är varje fall ledigheten över och jag är äntligen åter på kontoret. Lite har jag längtat allt. Tillbaka till hetgröten med allt vad det innebär att vara åter. Det är mycket som händer i världen och denna sommar har varit väldigt mörk.

IMG_8461[1]

Men just nu, just här i min lilla vrå, skiner solen och världen är för tillfället som den ska vara. Let’s do this.

S möhippa 2015-06-25

Efter en del knepande och knåpande så var det äntligen dags för S överrasknings möhippa. Hon bor i London och den officiella ska vara där men nu fick jag planera en i fantastiska Stockholm och då gick det inte att hålla igen utan vi gick all in.

Temat var Alice i underlandet och därav utstyrseln. På morgonen fick hon en bricka med frukost. Samt ett brev som hon fick öppna först kl 9. Därefter var dagen igång startad utmaningar och pinsamma frågor.

11794367_863790190368778_6272625292565936249_o IMG_7784[1]11800158_10155793042530697_116699986831944209_n  IMG_7820[1]

Vi kl 12 var det dags för den första riktiga aktiviteten poledancing vid North Pole Emma som äger stället är så mega fantastisk och fick alla att känna sig helt bekväma. Snart kom den inre strippan ut både här och där. Träningsverken började sätta in efter 30 minuter.

IMG_7821[1]  IMG_7833[1]11701128_10153112298792057_2900489929006144238_n

Därefter blev det utfodring för tjejerna innan nästa aktivitet gick av stapeln .Denna aktivitet var två timmar och gudarna ska veta hur jäkla kul vi hade.

Detta event gick av stapeln på Möhippestudion Den blivande bruden som den stjärna hon är fick spela in “I wanna dance with somebody” i en timme. Därefter fick vi gå in i garderoben och byta om inför videoinspelningen. Gud vad roligt. Här fick man flippa ut totalt.

11745592_10153112298902057_930682921971500199_nIMG_7847[1]IMG_7873[1]

Efter denna fantastika dag gick vi tillbaka till hotellet och bytta om Vissa av deltagarna fick en makeover innan det var dags att åka till restaurangen. Vi valde att avnjuta detta på Villa Godthem. Jag måste säga vilken fantastisk mat vi fick. OMG. Känner smakerna än.

IMG_7860[1] 11752527_10154072134338989_6581663902507499454_n11694768_10154072134483989_3860303331861557630_n

Efter den kulinariska upplevelsen avslutades natten i Stockholms vimlet och för mycket bubbel och shottar.

IMG_7872[1] IMG_7866[1]

Slutet gott, allting gott och jag tror att den blivande bruden blev väldigt nöjd med sin dag.

11755273_863790423702088_1234960235186341667_n