Jag hittade denna bild på nätet och den berör mig så himla starkt. Under min uppväxt har jag ofta hört frågan bleker du din hud? Varför är du så ljus, skäms du över att vara mörk. Detta grundar sig i ett sjukt ideal att man är vackrare om man är ljus. Jag skulle aldrig smörja in min hud med cancerframkallande krämer bara för att bli några nyanser ljusare, lika lite som att jag inte väljer att lägga mig o steka i gassande sol bara för att. Jag får solbränna på en kvart ändå så varför utsätta sin hud för mer skada än nödvändigt.
Jag älskar min färg, som den är idag, som den är på sommaren och som den är på vintern. Den passar mig perfekt, jag kan ha färgglade kläder eller neutrala färger, allt funkar. Jag älskar min hud för den har bra kvalitet och jag kan få himla bra lyster med lite krämer samt att den känns och är frisk och len. Som sammet brukar min man säga. När det kommer till min hud och min färg så finns det inget jag skulle vilja ändra på. Jag tycker att alla nyanser är otroligt vackra. Det ena utesluter inte det andra, man måste faktiskt inte välja, sen attraheras man av olika saker. Men varför ska man hela tiden försöka sig på att efterlikna andra hela tiden. Stanna upp, begrunda och älska varje milimeter av det gud gav dig för du är vacker precis som du är.
afrikanskan 