Tiden går, och samtidigt består.


Ännu en vecka har gått. Man vaknar, tjatar på barnen, stressar iväg för att jobba sedan repeat… Ändå är välden annorlunda på något sätt, den är råare, mörkare och full av hopplöshet. Jag känner mig instängd i en bur och hittar inte nyckeln ut. Framtiden är oviss och jag kan inte låta bli att fundera vad är det för värld vi ska efterlämna till de vi älskar. Våra barn har snart inte många chanser kvar, om vi inte förstör miljön så förstör vi varandra. Kan vi bli bättre eller är hoppet ute för mänskligheten. Varför finns det så mycket hat egentligen.

Slide2220

Nej det räcker, det räckte igår och det räckte för flera år sedan. Miljontals människor har fått sätta livet till pga olika tolkningar och sk religiosa inställningar. Hur kan man hata sin nästa så hårt när vi är mer lika än olika. Nu när vi går in i en osäker tillvaro, var rädda om varandra.

Nästa vecka vaknar en ny vecka, säkert kommer det hända något hemskt någonstans. Men i vår lilla värld, går vi upp, tjatar på barnen, lämnar för att sedan stressa vidare till våra jobb. Ännu en dag i vårt liv kommer passera. Så är det men frågan är hur länge kommer det att förbli så.

Vill vi fortsätta ha det så måste vi vara med och se till att det blir fred på andra platser för onskan kryper alllt för nära nu

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s